In Schweden

Det är en mycket konstig känsla att återigen befinna sig i landet vi kallar Sverige. På ett sätt känns det som att jag aldrig ens har åkt iväg till Japan men samtidigt blir jag fortfarande lite chockad när jag inser att människorna på tåget pratar samma språk som jag. Det känns nästan lite overkligt att vara tillbaka och det känns minst lika overkligt att jag ska tillbaka till Japan om ett par veckor.

Det känns bra att jag får åka tillbaka för jag har fortfarande mycket att lära mig. Det hade inte varit värt att bara spendera en termin borta, så på så vis är jag himla glad att jag har möjlighet att åka tillbaka och fortsätta vad jag har påbörjat. Det känns samtidigt frustrerande att lämna allt och alla ytterligare en gång. Q åker dock tillbaka till Japan tillsammans med mig i mars, vilket jag är enormt glad över. Det är alltid svårt att säga hej då, och blödig som jag är bölar jag alltid som en idiot, men det är ändå bra mycket lättare att få göra det i Japan och inte på Kastrup. Men när han drar tillbaka till Sverige sedan är jag ensam i sådär en fyra månader. Det är lite längre tid än jag önskar men det är bara att bita ihop.

Det första jag gjorde i spelväg när jag kom hem var att bli allmänt ägd av Guitar Hero 3. Efter cirka en och en halv låt hade jag inte längre någon känsel i mitt lillfinger och drömmarna om att bli en guitar heroine hade flugit iväg till månen ungefär. Dags att träna upp lillfingermuskeln igen med andra ord. I övrigt har jag blivit lite allmänt besatt av Picross till DS. Det räddar mitt jetlaggade jag när jag klarvaken slår upp ögonen någon gång mellan fem och sex på morgonen.

Dusch nu, och sedan dags att cutta håret lite!