Japan, pussel och fellow warriors
Fredag idag. Har ni också märkt det? Själv är man ledig, heh. En veckas beredskap i hemmet för jobbets del och man är ledig på fredagen. Sweet. Det var ren röta att jag fick reda på det innan jag lämnade jobbet igår.
Så what's up? Elin lämnar Sverige och rör sig tillbaka till Japan på måndag. Tre veckors semester från jobb innebär att jag följer med och än en gång ska vi göra landet i öst osäkert. Svårt att inte se fram emot det. Melonläsk och sushi står först ut på listan!
Monsterpusslet från One Piece som hon har köpt börjar närma sig slutet och nu börjar det bli svårt på allvar. De färgade bitarna är i princip klara så nu är de resterande vita och gråa. Har vi några som helst skillz med pussel är det nu de ska fram. Dels ska vi få klart det, dels ska vi få klart alla recensioner som ska publiceras när vi är borta. Och så kommer Dimman imorgon. Vi förbereder för en dag med kaos alltså.
Trots att det är fredag är man lite halvputt. Mitt jobb är inte alltid det roligaste av yrken och på senare tid har lite för många lämnat. Sist ut är Anna, en karismatisk och kompetent tjej som rör sig vidare mot andra sidan där gräset är grönare. Det gör ont när bra kollegor och, som en del blir, bra vänner, försvinner. Ett tomrum breder ut sig inombords och saker blir aldrig riktigt som förr. De blir förstås bra igen, men inte som förr. Du, Anna? Det var en ära att jobba med dig.
Imorgon när Dimman kommer blir det italiensk spaghetti-någonting. Han vet inte om det dock så schyy. Hemlis.
Hörs!
Svenska onigiris
Stod och slängde ihop en kladdkaka som jag tänkte ta med mig när Q och jag ska hälsa på hos Petter och Lisa ikväll. Kom då på att vi inte äter någon avancerad middag hemma som det blir matlåda utav till Quincy för morgondagen, så jag bestämde mig för att slänga ihop en när jag ändå stod i köket.

Risbollar med fyllning ville jag göra för att testa mina onigiriformar, och så blev det också, med lyckat resultat enligt mig själv. De på bilden innehåller tonfisk tillsammans med grillad paprika och serveras tillsammans med stekt ägg, korv, tomat, sallad, gurka, avocado, physalis (Q är inne i en physalisperiod och tycker att de smakar som jordgubb) samt cashewnötter.
Vad får jag sedan reda på fem minuter efter att jag har diskat och är klar? Jo, Quincy jobbar inte alls i morgon. Snopet.
Byteshandel
Jag gjorde bort mig ganska ordentligt i går och hoppade in i en Call of Duty 4-match tillsammans med mina favoritspelgrabbar, med påbörjad huvudvärk dessutom. Det var inte så smart. Why? Jag älskar att spela, och det är aldrig roligare än tillsammans med dessa människor, men jag insåg väldigt snart att det gör lite för stor skillnad när man ligger sisådär en fyra månaders träning efter alla andra. Jag är ingen himlasänd gudagåva vad gäller skjutarspel från början men bara jag får träna en del så blir jag tack vare min kvinnliga intuition och tankeverksamhet ganska vass. Men träning, tja, resultatet av ett halvår som tv-spelslös lyser upp stort på skärmen. Jag suger. Så nu måste jag ut och leta efter riktiga noobs som jag kan slakta. Att spela med vad som skulle kunna vara Sveriges landslag håller inte riktigt. Motståndet blir automatiskt högre, och vem blir över till mig som jag kan döda? Inte så många, I tell you :) Ibland gör det ont att krocka med självförtroendet rakt in i en betongvägg.
Men så är det. Man ger upp vissa saker i utbyte för andra, vilket jag fick bli starkt påmind om även i morse. Satt och bläddrade igenom tidningen och såg en liten notis angående Sweden Rock. Det är nu klart att Disturbed kommer och spelar hos dem i juni. Återigen en riktig käftsmäll då jag befinner mig väldigt lång ifrån Sverige då. Men som sagt, man ger upp vissa saker i utbyte för andra. Den 6 mars ska Q och jag på fin teater i Osaka för att se den japanska uppsättningen av Fantomen på Operan. Nog för att den har satts upp i Sverige tidigare, men det var många år sedan nu, och vem vet om och när den sätts upp i Sverige igen? Så hade jag valt Fantomen på Operan framför Disturbed om jag hade haft valet? Bra fråga. Det är dock ganska meningslöst att ens diskutera det då ödet redan har valt åt mig. Jag är väldigt psyched över det faktum att jag för första gången i mitt liv ska få se Fantomen på Operan på riktigt (och Quincy better be too, för vi har betalat dyrt för de där biljetterna!) men det svider självklart i själen att jag missar Disturbed. Samtidigt är det nog större chans att Disturbed kommer till Sverige igen snart än att Fantomen på Operan gör det, så i slutändan har jag nog gjort ett bra byte i alla fall.
Vi lägger pussel
Någon som är tillräckligt allmänbildad eller har tillräckligt bra smak för att se vad vi håller på att bygga ihop?

Biskvier
Okej, så jag fick ett ryck i går och kände hur min inre röst talade till mig. Den sade ungefär: "Jag måste försöka baka punschrullar någon gång... och biskvier också!" Sagt och gjort. Efter lite grävande i mors receptskåp satt jag med ett recept på chokladbiskvier i famnen. Resultatet blev ju inte direkt konditorivackert, men helt okej för att vara första försöket ändå! Det var heller inte snorsvårt eller överdrivet pilligt så det rekommenderas även för den som inte är någon mästerbagare.
Botten:
275 gram mandelmassa
1½ dl socker
2 äggvitor
- Finfördela mandelmassan i en matberedare eller riv den. Blanda med sockret och äggvitorna och vispa sedan allt till en pösig smet.
- Spritsa eller klicka ut smeten till runda kakor på bakplåtspapper. Mitt recept rekommenderade att göra bottnarna cirka 4 cm i diameter, men det är bara att göra så stora eller små som man själv vill. Tänk på att man vänder på dem när krämen ska på, så man behöver inte platta till dem så väldigt noga.
- Låt stå på plåten i rumstemperatur i cirka 30 minuter.
- Grädda mitt i ugnen i 175 grader i cirka 15 minuter. 15-20 minuter i ugnen sade originalreceptet. Efter 15 minuter ringde min äggklocka och jag tog genast ut dem. Då var ändå mina bottnar lite större och färre än receptets rekommendationer. Så håll koll på tiden och låt dem inte stå för länge!
- Låt dem kallna på plåten och lossa dem sedan. Om du är för ivrig med att göra klart biskvierna och börjar lägga på kräm medan bottnarna fortfarande är varma kommer du nog att ångra dig.
Fyllning:
250 g smör eller margarin (smör rekommenderas självklart då detta är huvudingrediensen i fyllningen)
2 dl florsocker
2 tsk vaniljsocker
2 äggulor
Enligt mors recept ska man även ha 3 msk rom, konjak eller några droppar konjaksarom i fyllnigen, men jag ställde mig lite frågande till detta. Innehåller verkligen biskvier vanligtvis konjak? Jag kanske har blivit lurad hela mitt liv, men vi hade ändå ingen konjak hemma så jag körde utan. Efter att jag hade börjat plutta ut krämen på bottnarna insåg jag att det var så mycket som 3 msk sprit det faktiskt handlade om. Det hade därför nog varit smart att fylla ut krämen med någon annan form av vätska lite grann även om den blev helt okej konsistensmässigt som den var. Den blev enligt mitt tycke dessutom lite smaklös, så om man väljer att köra utan sprit kan det vara en idé att smaksätta lite med något annat man tycker om, som vanilj eller choklad eller så.
- Rör ihop matfettet, florsockret och vaniljsockret till en pösig smet. Tillsätt sedan äggulorna, en i taget. Sedan är det dags att smaksätta krämen med vad man nu vill att den ska smaka.
- Vänd på bottnarna och kleta på krämen. Jag använde en vanlig bordskniv för att få ett jämnt lager kräm och det fungerade hur bra som helst.
- Låt kakorna stå i kylen, frysen eller på något annat kallt ställe tills de är riktigt kalla.
Toppen:
150 g mörk blockchoklad
20 g kokosfett
- Smält blockchokladen och kokosfettet på valfritt sätt. Själv gillar jag vattenbad bäst, men för den som är otålig fungerar även mikrovågsugnen.
- Doppa krämsidan på kakorna i chokladen två gånger. Låt chokladen stelna mellan doppningarna.
Enjoy!
Har någon sett min Porsche?
Under senare tid har Skånetrafiken/SJ tydligen noterat att deras tåg råkar ut för förseningar. "MY GOD" säger resten av världen och håller andan. Det har stått om det lite till och från i t.ex. Metro och senast i höstas fick Skånetrafiken kritik om att läget var "kritiskt" och att det var "ett under" att tågen inte blev mer försenad än de blev.
Right. För att lösa detta sätter sig toppeliten på Statens Järnvägar i ett fett diskussionsrum med sina feta bilar och bubbelvatten och planerar en lösning. Resultatet efter timmar, dagar och veckor av brainstormande?
... Därför kommer vi att från den 1 februari 2008 stänga tågdörrarna 30 sekunder före avgång.
Det var inte ens lönt att höja på ögonbryna första gången jag såg det.
Om kvalifikationen för att bli chef är att vara idiot borde jag ha haft en Porsche på parkeringen för flera år sen. Ärligt talat, SJ, Skånetrafiken, djävulen och hans morsa - vill ni fixa till era förseningar har jag en skitbra rekommendation. VAD SÄGS OM ATT FIXA SIGNALFELEN!? De slår aldrig fel! Man åker tåg, man har en tid att hålla och allt ser ut att klaffa. Det är givet, lika säkert som att Alzacar är gay och att jag suger på fotboll - SJÄLVKLART blir det ett oväntat stopp på 30 minuter på grund av signalfel. Man ser dagen bara rasa ihop och hade man inte ångest för två minuter sen får man det just precis i detta nu för ett helt decennie framöver.
*host*
Nåväl, man är hemma nu. Wermland var sweet! Jag har ett par underbara svärföräldrar, svågrar och, öh, svärkusiner. Svärsläkt. Jaja, ni vet vad jag menar. Monopol ägde. <3 Transformers. Brave Story till PSP likaså, men en slånglång post om det sen. Så underbart att ramla in i lyan i Ystad igen. I soppåsen under diskbänken luktar det som att någon har dött. Jag vågar inte riktigt gräva i den, vem vet vad Elin och Sandra hade för sig måndags när jag var på jobb och de gjorde Sverige osäkert.
Jag har fått något märkligt ryck och börjat lyssna på Adolphson och Falk förresten. Elin är långt ifrån lika cool som jag och kan inte uppskatta klassisk, svensk musik. Någon mer där ute som lyssnar på skiten? (Cribba, don't you dare let me down.)
Bilder från lite varstans
Det har varit lite dåligt med bilder på senare tid så här kommer ett par. Ber om ursäkt för att de kommer i olika storlekar, vissa är i dålig kvalitet, andra lutar både hit och dit och att de kommer i ett litet antal, men mina föräldrars dator är befriad från allt vad Photoshop och vettiga bildbehandlingsprogram heter.
Fushimi Inari Taishia
Monkey!
Fler apor, från vad som är ett av mina absoluta favoritställen i hela Japan.
Det är alltså värt att åka hela vägen till Japan bara för att få träffa dessa små ludna varelser.
Två män, en bänk, en park i Tokyo.
Tokyo! Gratis utsikt ftw.
Så damp det in en Sverige-bild också. Vi spelar Transformers-monopol och får storstryk av Martin som inte har en aning om vad han håller på med.
Jag drack en ful smoothie i går
Hos Max. Jag är ingen frekvent besökare hos hamburgerrestauranger men vi hamnade där i går då vi skulle tröstköpa lite mat åt min lillebror. Han hade timmarna innan blivit utsatt för ett antal sprutor och en minioperation på akuten. Yes, vi spenderade gårdagskvällen på akuten. Det var och är dock ingen större fara med min bror och vi behövde till och med inte alls vänta så länge på att få hjälp. Jag hade knappt tid att spela Picross över huvud taget. Snopet, indeed. Akuten är ett lite läskigt ställe att befinna sig på. Många människor ser helt friska ut och man undrar vilka slags dödliga virus de bär på inom sig egentligen. Andra hostar konstant och man tänker ungefär "Om jag kommer ut frisk ur det här rummet kan jag klara vad som helst".
Hur som helst, Max var det. Jag beställde en smoothie. Frukt är ju godis och smoothies kan aldrig slå fel. Jo Elin, det kan slå fel. Jag trodde nästan att de skojade med mig när jag fick ett genomskinligt glas med en beige-brun gegga i. Beige-brun liksom? Nog för att det var "säsongens smak" på den (vad nu det innebär), men de hade ju i alla fall kunnat smyga in några röda bär för att få en färg som gör den någorlunda aptitlig, alternativt använda en vit mugg med lock så att man slipper se färgen.
Okej, så färgen var allmänt motbjudande, men då kanske den smakade gott i alla fall? Tyvärr, ingen höjdare. Den slank väl ner, men 21 kronor var den definitivt inte värd.




