Tillbaks till Osaka och Universal Studios Japan

Så jag och Elin åkte till Universal City World... Nähä, Universal Studios Japan rättar Elin mig. Spela roll.

Jag tänker inte säga att resan var skit. Jag har varit med om dagar och resor som inneburit totalt tristess och platser där man snart kommer på sig leta var man kan hänga upp närmaste snara, men vet med er om att det var farligt nära.

Dagen inleds med att mobilen ringer 07.20. Elin och jag har typ kommit överens om att vi ska vara där när de öppnar, eller lite efter. Glad i hågen hoppar Elin upp och klär på sig. Jag, trött och förstörd, ligger kvar och försöker njuta av de sista, oförstörda minuterna.

Q: Så, mhmmm (kudde i munnen), när åker vi, älskling...?
E: Ja alltså, vi åker så fort vi är klara.
Q: Så fort vi är klara? Ja men alltså när åker vi? När ska vi gå?
E: (Nästan upprörd) Vi, vi åker när vi är klara!

Jag vet precis vad det här betyder. Efter nästan sex år år i ett förhållande lär man sig såna här små saker. När Elin säger "vi åker när vi är klara" betyder inte det att vi åker när vi är klara, utan det betyder att vi åker ögonaböj och är jag inte redo när Elin är får jag sova på golvet den resterande tiden jag är här. Jag sliter mig upp ur sängen. Tyck synd om mig.

De senaste dagarnas frukost består av en tripp till närmaste conbini - så även nu. Jag väljer en gudagåva till smörgås, en onigiri och en Lipton Apple tea. Elin väljer säkert också något, jag kommer inte ihåg. ^^ Vi skyndar vi oss till tåget, åker Kyoto -> Osaka för att sedan byta till något annat tåg. Elin kan språket, hon håller i tyglarna, jag mest följer med. Går Elin in i en stolpe gör jag likadant, typ. Två byten måste göras innan vi är framme vid Universal-tjohej-tjoho. Maten stressas ner under resan och det med ångest. Vi har inte en aning om det är okej med mat på tågen. Vi har aldrig sett en japan äta något där, det finns inga sopkorgar, men heller inga skyltar som säger annorlunda. Jag stressar ner maten, fingrar lite nyfiket på mitt te som jag tänker öppna när jag kommer fram. Trodde jag, ja.

Väl framme i Universal-tjohej-tjoho står vi i en sanslös fetingkö för att köpa biljetter. I bakgrunden spelas någon julslinga. Åhå så juligt det var här då. Det tar väl sina 20 minuter innan vi får biljetterna. Julslingan spelas fortfarande. Som om inte det är nog ska vi sedan checka in med biljetterna - MY GOD. Det fanns ingen kö! Det var en sanslös klunga med människor (ordet "folkhav" beskriver det hela rätt bra) och jag vet inte hur länge vi stod där. Julslinglan, till råga på allt, spelas fortfarande. Samma, eviga skit loopas om och om igen. Vi hörde låten första gången! Andra gången tralla man med. Femte gången undrar man vad som händer, och sjunde gången undrar man om DJ:n, slutat, eller ja, kanske tagit livet av sig!? Är man inte trött på julstämningen ännu blir man det garanterat efter ett besök till Universal-whatever. Elin kläcker idén om att de kanske visiterar väskor och liknande för mat/dryck, som de gjorde när vi gick in på Sea World i Texas, sommaren 2007. För säkerhets skull får jag Elin att slänga påsen med både hennes och mitt te. Vi är utlänningar och ska givetvis visa vår bästa sida - och jag som inte ens fått öppna min te-förpackning på 0,5 liter.

Nej då, det var ingen kroppsvisitering. DE VAR BARA SÅ FÖRBANNAT SLÖA! Nästa överraskning visar sig strax: parken har ett gäng attraktioner. Terminator 2 i 3D, Spider-Man bla bla i 3D, Shrek i 4D (yes), E.T., och så vidare, alla i 3D eller någon form av spännande resa-liknande grej. Yahoo. Jag överdriver inte på något vis när jag säger att nästan alla olika attraktioner hade en vänetid på två timmar (det stod fint skrivet digital utanför ingångarna till respektive attraktion). Det var två-tre plus ute! Vem vill stå två timmar och vänta på en grej som varar i en kvart!? Det är inte ens högsäsong! Och ingen riktig mat i magen hade jag, nästan allt var ju stängt på grund av lågsäsong.

Nej, tacka vet jag nedanstående bild som spelgar vår dag i UnivCity Wor-- Jaja, Universal Studios Japan.

"Men ta ditt kort någon gång då så vi kan gå härifrån."

Men med ovanstående sagt fanns det en del saker som var verkligt tuffa. Atmosfären i varje presentshop var rätt tuff. När vi var inne och vandrade runt bland Spindelmannen-prylarna spelades originallåten från 60-talet (stämmer det?). Småsaker som verkligen spelar roll, i alla fall för undertecknad. Häftigast av allt var dock ängeln som vi visar lite bilder på nedan. Det, och kalkonlåret Elin snällt köpte till sin lite grumpy pojkvän. För att se bilderna, klicka på länken nedan! 32 bilder, cirka 3,30 MB.