I’m yours

Det är något speciellt med PlayStation. Majoriteten av er tomtar som besöker den här bloggen kommer aldrig förstå det vackra, det oförstörda med Sonys spelkonsoler. Det är för att ni är nabbs.

De senaste månaderna har det varit Call of Duty 4 till 360 som har gällt. Problemet är att få människor på jobb har en 360 så det blev till att skaffa det till PS3:an också. Och ack så mycket mindre bra Sonys onlinetjänst är. Någon ungjävel sitter och skriker i gamechatten (går skiten ens att stänga av!?) och när jag inte ens har en möjligheten att dra igång min egen musik som man kan via 360:n, då skakar man sorgset på huvudet och stänger av ljudet. Sony har så mycket att lära, precis som Microsoft. Stereon kopplas om till datorn, Winamps små animationer lyser upp rummet och Jason Mraz I'm yours går igång. Det är väl inte riktigt Dragonforce men det går det med. Men ändå, ljud i spel är överskattat. Jag toppar resultatlistorna med eller utan ljudeffekter. De är uppenbarligen nabbs.

Två nya recensioner ska in till Ystad och Trelleborgs Allehanda nästa vecka. Det ska bli lagom intressant att se hur de kommer fram för spelsläppen under januari är jobbigt få. Det är nästan så att ångesten hade börjat krypa fram, ifall den inte var överallt redan. Läget på mitt riktiga arbete är minst sagt plågsamt och är det inte jag som hamnar i kläm är det kollegor. Det är inte okej att få folk att gråta. Det är inte okej att det hotas med uppsägningar dagligen eller att folk börjar skrika på varandra för minsta lilla. Nabbs är vad de är :)

Klockan har slagit min ålder, 22, och jag borde ärligt talat ha lagt mig för en timme sen. Fick höra att jag såg sliten ut idag på jobb. Trötta ögon, rynkor och slitet hår har väl den effekten på folk. Ett läkarbesök lämnade mig dessutom med fler frågor än svar. Jag har under de senaste åren, sällan men ändå, haft problem med djupa andetag. Det hugger till i bröstet. Det tar inte lång tid innan paniken sprider sig då det sker, men läkarna hittar inte riktigt något fel. Jag väntar på dagen jag inte reser mig upp från en attack. Äh. Alla är vi nabbs.

Elin, baby, saknar dig, mer än ett par ord i en WordPress-blogg någonsin kommer att kunna beskriva. Till er andra som besöker Yume, ni vet att jag <3 er allihop. Dags att avrunda texten. Om några timmar gryr en ny dag och det är till att ladda arsenalen för att rädda världen än en gång.