Tillbaka till kylan

Det var nog banne mig värre att säga hej då på flygplatsen i dag än det var i september. Det är egentligen inte alls logiskt då jag inte hade någon aning om vad som väntade mig i september och då jag nu åker på tillfälligt besök till Sverige om cirka en månad. Men så är det, jag är en liten klenis helt enkelt.

Under den relativt korta tiden som Q var här hann jag nästan glömma hur det var att gå runt och frysa i genomsnitt ungefär tjugo timmar om dygnet. Nu sitter jag här på mitt iskalla rum igen och när jag ska sova ikväll är det två täcken och en filt tillsammans med två par strumpor, byxor och två tröjor som gäller. Är det för kyligt i luften blir det mössa också. Efter elva nätter i en mjuk säng i ett ständigt varmt rum glömde man snart bort hur det känns att ständigt gå runt som en tjock snögubbe på grund av alla kläder, och hur hemskt det är att stiga ut ur duschen till ett kallt och fuktigt rum som inte har någon värme. Man glömde också bort frågan man annars ställer sig varje dag: Varför öppnar kineserna ständigt fönstren på toaletterna när det är mitt i vintern?!

Q har ytterligare några filmer på lager som väntar på att få komma upp. Själv tycker jag ju att de skulle kunna få åka upp på direkten, men Q sitter på ett flygplan uppe bland molnen för tillfället och det känns lite elakt att bara slänga upp dem utan att rådgöra med honom. Så alla ni som är otåliga får återkomma hit strax efter klockan två. Då finns nästa del uppe, och sedan får vi se om det tar ytterligare ett dygn innan herr Q känner för att dela med sig av resten, eller om det kanske går lite fortare.