Bergsapor och nya äventyr
Imorse när vi vaknade ställde vi in siktet på japanska apor. Efter att Elin tjatat upp mig ur sängen var vi till slut på väg med den japanska lokaltrafiken. Till frukost blev det, som vanligt, två onigiris och en mochi. Elin käkade en onigiri och en halv sandwich. (Kort på mochin följer, mamma!) Hur som helst, vi åkte till Arashiyama och efter att ha torterat oss med en tjugo minuter lång promenad uppför ett berg fann vi oss bland japanska bergsapor. Utan tvekan var idag en av de häftigaste dagarna någonsin. Trots att de var så små hade man grym respekt för dem. Jag såg tidningsrubrikerna framför mig när jag tassade på tå förbi dem: "Western couple got beaten to death by Japanese monkeys." På vägen upp såg vi en apa som satt och klappade på en gren när vi gick förbi under den. Det känns ju lagom tryggt, se honom sitta där uppe, klappa sin kära pinne samtidigt som man hör honom viska "My preeeeciouuuusssss...". Efteråt bajsade han och torkade rumpan med sin hand. Sofistikerade djur, eh? Oavsett, min respekt har de ^_^
Utsikten över Kyoto var helt enkelt något utöver det vanliga. Som en liten fotnot kan vi meddela att något som är lite häftigt med japanska städer är att de är i princip inbyggda i varandra. Hade det inte varit för skyltar hade det varit snudd på omöjligt att inse att man faktiskt åkt in till en ny stad. Hur som helst, vi var lite förvånade över att det var så lite folk här uppe. Tydligen anser folk att ett gäng gamla tempel byggda av kejsare är mer intressanta att än att vara med apor.

Whaasaaaap?
Klicka på länken nedan för att ta er till bilderna. (43 bilder, totalt cirka 4,58 MB.)

Otuggad mochi

Tuggad mochi. (Innehåller söta röda bönor.)


I mitten av bilder ser ni Elin, och till höger om henne en kille som hukar. Han försöker att spy. Han kunde givetvis inte göra det över brokanten utan ska givetvis göra det på trottoaren där 200 miljoner människor går dagligen.

Unga, virila japanska män skjutsade turister hej vilt, och alltid med ett leende på läpparna. Service gott folk, service.


Det kommersiella är aldrig långt borta, inte ens uppe i bergen hos apor.



Den bajsande apan! Jag och Elin är så exalterade att man kan tro att vi aldrig sett en apa bajsa förut.


Vi tror att han, eller hon, filosoferar över livet. Han (eller hon) ser i alla fall ut att göra det ;)


Whaasaaaap? (Qs favorit!)



Notera mellanrummet mellan apan och Q och Elin. "Do not touch the monkey" sa skötaren. Haha, nä, som att han behövde oroa sig för det. Hela vägen upp läste vi skyltar om vad vi fick och inte fick göra. Som att jag skulle utnyttja ödet mer än så. Tre grundregler dock:
1) Se dem inte i ögonen (blir snabbt komiskt när man vill kolla på apan och den kollar på dig)
2) Ta inte på dem
3) Visa ingen mat











Va?! Kevin, vad gör du på andra sidan?!







Ett av naturens många under.


Crackers. De lagas framför ögonen på oss. Givetvis tar undertecknad den som är extra spicy, den röda, ett val jag bittert ångrar tre-fyra tuggor senare. Jag är ingen främling till stark mat men det här var löjligt. Det tar uppenbarligen ett tag för kryddorna att sätta till nätverket, men när de väl gjorde det var det inte kul. Trots kallt vatten i munnen brände det som aldrig förr.

Blatte returns!

"We bow before you, master." - Så går det när man håller i crackers och delar med sig ;)




Blatte kom och snodde min tjej :'(




december 30th, 2007 - 22:26
Fina bilder på er, som vanligt! Och jättegulliga apor, but of course – men det är ju helt tokigt vad mycket staden breder ut sig om man kollar i bakgrunden.
december 30th, 2007 - 22:41
Så härliga bilder! Blir ju nästan sugen att åka dit ;) jag som alltid sagt att jag aldrig skulle vilja åka till Japan.
Ha det så bra, ses snart, tiden går så himla fort, så snart är vi tillbaks i gruvan.