Resident Evil i mitt hjärta

Resident Evil: Umbrella Chronicles blev veckans spela-för-glatta-livet-titel. Ni vet, det där spelet man tvångsköper så fort man får gäster. En shooter som tar en igenom Resident Evil 0, 1 och 3 (trots att det på baksidan av fodralet står Resident Evil 1-3, men de har uppenbarligen inte en aning om vad de pratar om). Tvåspelarstöd finns och det bäddas för en sån där gamingnight där huvudrätten består av godis och, öh, läsk. Inom parentes ska det säga att spelet inte är något speciellt alls såvida man inte är en inbiten RE-fantast. Eller om man nu råkar ha en Wii då spelutbudet till konsolen är skandalöst dåligt. I alla fall, som ett gammalt RE-fan blev man snart tårögd och tänker tillbaka på den tiden då man började spela Resident Evil. Nedanstående filmklipp är opening ur ettan och den ballaste av alla oballa sekvenser i ett spel ever.

Och nu till något helt annat. Min fellow mate Arrelius har i sin blogg en serie av poster som går under namnet "Saker man aldrig bör göra". Jag vill flika in ett eget litet inlägg i den serien och göra en Quincy Special Limited Ultrasup. Edition. Here we go:

Ponera att man är allergisk mot, eh, säg typ, katter? Jag besökte fellow Xbox Live mates Cribba och Doit under min resa till Los Stockholmos. Doit har en kissemiss som heter Kosmos. En del menar säkert på att han är lite självmordsbenägen men jag skulle nog mest påstå att han gillar äventyr. Det syns framför allt när han hänger upp ner på Doits datorstol, febrilt försöker hänga sig kvar samtidigt som han fått för sig att han ska äta upp hela ryggstödet. Det ser, minst sagt, makabert ut. Nästan lite kul och jag får hålla tillbaks min inre kissemiss för att inte börja bita i stolen jag med. Hjärtat började ju onekligen dunka fortare när han sen kommer fram till en och faktiskt lägger sig i ens famn. I ens knä. Mellan mina ben. Hans tassar farligt nära mina ballz. (Tjejer, this is no laughing matter.) Strax inser man hur söt hårbollen är och börjar klappa honom lite försiktigt. Inuti en själv börjar nedanstående dialog forma sig:

- Q, du är allergisk.
- Jo men han är så söt.
- Allergisk.
- Gulligulll... Ååh, gillar vi det där, mhm? Komsikomsi.

Vi snabbspolar sedan till lite senare på kvällen och man är på väg hem. Samma hand som blivit vän med hårbollen används för att klia sig på halsen, sen kinden och sist vid ögat. Aj då. Utslag visar sig strax på händer och fingrar. Halsen börjar visst klia ännu mer och påsen under ena ögat börjar svullna upp lite. Smart va? This genius, this ultimate tensai, strikes again. Ibland undrar jag vad Elin faktiskt ser i mig. På tåget hem från Cribba och Doit dök den frågan upp igen :D