Jag älskar Kyoto

Kyoto är fantastiskt. Var man än befinner sig kan man alltid i någon riktning se bergen som omger staden. Från där jag bor kan man se bergen i alla väderstreck och det är en lika mäktig känsla varje gång. Man ser precis var staden tar slut, man kan se hela vägen från norr till söder och Kyoto ter sig ganska litet nedanför de höga bergen. Det är verkligen inte svårt att förstå varför det inte byggs höga byggnader i staden.

I dag tog jag mig en liten utflykt till Shimogamo jinja. Precis som så mycket annat i Kyoto ligger det bara ett stenkast från stressen och de hårt trafikerade vägarna, men när man kommer in på själva tempel- eller helgedomsområdena är det som att komma in i en helt annan värld, i alla fall så länge det inte kryllar av turister.

Helg, yay, eller inte kanske

Gårdagen började mindre bra. Min dator startade INTE som den skulle och det blev genast lite svettigt, speciellt då min privata tekniker är i Sverige. Jag fick inte ens någon mumsig blåskärm eller något trevligt problem med Windows. Nej, datorn bestämde sig för att det var dags att frysa redan innan den ens hade en tanke på att starta Windows. Stendött. Tre gånger. Ouch. Men på det fjärde försöket gick den igång och har fungerat sedan dess. Jag lever på lånad tid, aj.

Under fredagskvällen var det party party på hög nivå. Jag var medbjuden på ikebana-kurs tillsammans med min japanska mamma, så strax efter åtta kom hon och plockade upp mig här hemma och vi drog iväg hem till läraren. Jag är ju verkligen den praktiska konstens gud, eller inte, och jag förväntade mig typ tre blommor till att börja med. Men nej, en hel jävla bukett fick jag i knät.

Det visade sig att jag inte behövde göra det själv till att börja med. PUH! Läraren placerade alla blommor hur fint som helst och förklarade sedan för mig vad det var jag hade framför mig. "Det här är himlen, det här är människorna och det här är jorden. Om du bara tänker så är det hur lätt som helst att göra om det". Hjälpe mig. Det var bara att bita ihop, förstöra hennes mästerverk för att sedan ersätta det med ett nytt mästerverk av moi. Hahaha.

Det var väl kanske inte helt hopplöst, även om jag behövde lite hjälp på traven. Läraren sa inte rakt ut att jag var värdelös i alla fall så jag har fortfarande delar av mitt självförtroende kvar. Det blev till och med nästan lite fint. Efter det var det dags för obligatorisk fikastund. Jag och fyra tjattrande damer. Mitt huvud kämpade frenetiskt med att förstå allt de sa och det var en välbehövlig övning i hörförståelse. "Ja fy fasen, jag köper aldrig mat importerad från Kina. Den innehåller alltid en massa konstgjorda och farliga ämnen. Hahaha, tur att du är från Sverige. Hade du varit från Kina hade du nog blivit lite sur".

Sedan satte jag mig på min cykel och begav mig hemåt tillsammans med mina nya blommor. Ett stort problem dock. Man måste ju ta isär hela arrangemanget när man ska hem, för att återigen sätta ihop senare. Utan varken lärare, instruktioner eller talang, sent på kvällen, sömnig och utan vidare inspiration. Då blir resultatet som nedan. Ni ser himlen, människorna och jorden va?

Resten av helgen blir lite stressig och jobbig. Jag har tenta på måndag på allt vi gjort hittills och har alldeles för mycket att plugga. Jag har samtidigt gjort alldeles för mycket planer inför helgen som inte riktigt går att avboka. Men så är det, som man bäddar får man ligga. Ett ordspråk som jag faktiskt ska hålla ett tal om nästnästa vecka. Apropå ingenting liksom. Som avslutning bjussar jag på ett par bilder från mitt universitet, och en bild som visar hur mycket mat man får för 22 spänn på universitetet. Jämfört med vad jag är van vid är det en riktigt bra deal.