Musik när den är som bäst

Jag tappade bort mig. Jag vet inte vad som hände med mig, plötsligt sa det bara snap och jag började lyssna på konstig musik. På fel musik. Frida? Kobojsarna? Yeew. Det ryser fortfarande i mig när jag tänker på det. Du ser, jag är en rock- eller metal-a-kind-of guy. Tunga elgitarrer, trummor, bas, lite typiska symfoniinstrument går bra det med. Rhapsody, Sentenced, Royal Hunt eller typ 80/90-tals ikoner som Europe är band jag fullkomligt älskar. Okej, jag är ett smått fan av pianomusik också men det är en hemlis. Schyy. Det stämmer inte in så bra med resten av bilden på moi, den Perfekta.

Jag gillar spelmusik också. Yes, I am a nerd. När jag skär mig i handleden blöder jag pixlar och polygoner, så hardcore är jag - så hardcore är inte du. Slår vi ihop det bästa av två världar får vi Machinae Supremacys spelremixar där Sidology 2 Trinity är en av de bästa remixarna. Någonsin. Det är en tolv minuter lång poesi uppbygd av noter, trummor, elgitarrer, bas, synth och de galet nostalgiska spelltonerna. De första 1½ minuterna vaggar in i vad som komma skall och jag fullkomligt myser ner mig i mina Sennheisers. Efter nio minuter byter den tempo och låten lugnar ner sig bara för att någon minut senare göra en sista push och jag får återigen höra det tunga artilleriet gå loss. Det är sanslöst underbart hur de sedan lyckas med både de lugna och tunga partierna.

Jag nämnde aldrig att den var gratis, va? Finns att tanka på deras egen hemsida, dvs. här.

Ah, jag är tillbaka.