På vägen hem …

Över en månad utan Elin och jag står fortfarande på egna ben. Jag tror hibiskusen hatar mig så mycket att han försöker begå seppuku ute i köket. Snart kommer jag att dränka det aset. Antingen skållar jag hans rötter med kokhett vatten eller så får han parkera sitt feta arsle i frysen. Innan jag går och lägger mig ska jag däremot lämna en lapp och en penna hos honom, så får han skriva av sig. Ett "förlåt" skulle sitta fint. Vi kom av oss lite fel han och jag. Ni har sett Toy Story, va? Där leksakerna kommer till liv? Alla vet ju att det inte går då leksakerna inte är levande, men det här blommor! Fyllde av värme och kärlek! De är levande, duh! Tror han är lite blyg bara och det är inget fel med det.

Vän och kollega Petter ska komma över i helgen. Hans sambo Lisa ska tydligen dra ihop åtta tjejer och sen blir det säkert Singstar för hela slanten. Somliga har det bra, eh? Petter ställdes plötsligt inför två val: tre mil i skogen eller en dejt med Quincy. Självklart valde han mig. (Givetvis var inte festen med brudarna ett alternativ; alla män med ett uns självrespekt vet detta.) Sist jag försökte vara trevlig och bjöd på mat kom han på mig med mitt egentliga motiv: matförgiftning. Vi ska se om vi inte lyckas bättre den här gången, hehe. Tips, någon?

Alright, fredag imorgon. Lunch = Amanos. De har bäst kebab i Sverige (utom möjligtvis "Kil's Pizzan"). Jag borde egentligen inte men vi firar Daniels, eh, bortgång. Alltså, han har slutat på jobbet. Typ. Äsch, jag vet inte varför vi käkar där. Min chef Franko sa "Quincy, Amanos?". Jag ba' "Yesbox". Det är väl Daniels dying wish (except the fact that he's not dying...) så det är klart man ställer upp. Friends for life, yo.

Sist men inte minst, en shout-out till alla webbutvecklare. Min polare Lil'SlimKim visade mig nedanstående bild (klickbar, yessiree). Svårt att inte dra på smilbanden för det den representerar är så jobbigt sant :)

Ronald McDonald är min idol. Not.

Mhmmm. McDonald's. Smaka på namnet. Nej förresten, gör inte det. Tungan är ett viktigt verktyg och du lär behöva det i många år till.

Jag åt på McDonald's häromdagen. En Quarter Pounder Cheese med cola och pommes. Jag tror det var en QP iaf. Det fanns ingenting på plasten som omslöt den som på något sätt beskrev vilken burgare det var, men nåja. Efter att jag sedan fått bort plasten och tänkte ta min första tugga var jag osäker på att jag ens fått rätt burgare. Framför mig hade jag någon brun köttbit med två snuskigt mjuka brödskivor ovan och under. Jag tror inte ens det är riktigt nötkött. Min gissning är att de maler ner tidigare anställda i en mixer, allt för att spra pengar. Det är åtminstone så det smakar. De brydde sig säkert inte ens om att klä av dem. Haha, kan se det framför mig.

"Äsch, de behöver fiber", sa en av de anställda och skrattade.

Och så har de värsta ockerpriserna.

Har ni smakat deras pommes frites? Jag svär, de som jag fick i min beställning friterades väl i somras någon gång, frystes in och snabbrostades nu när beställningen lades. Yew.

Så var går pengarna? Garanterat inte till råvarorna. Löner? Haha, mhm, "visst". Nej, säkerligen går de ner i någons äckliga ficka. Jag kände mig så vidrig inombords när jag åt den där hamburgaren. Det var 90g ren skam jag fick i mig. Jag tänker inte ens bjuda min (framtida) vovve på det här skräpet.

Sen har vi Max som öppnat relativt nyligen i Ystad. Jag skojar inte när jag säger att det är som natt och dag mellan deras och Ronald McDonalds hamburgare. Ni vet de där planscherna som hänger ovanför kassorna med bilder på hamburgare som får en att vattnas i munnen? På Max finns det en faktisk likhet mellan hamburgarna och bilderna. Man kan känna igen vilken man äter! På McDonald's ser motsvarande hamburgare inte ens ut att vara en avlägsen släkting med vad som framställs på bilderna.

McDonald's, ni äcklar mig med era snuskiga hamburgare, skabbiga pommes frites (de var gröna!?) och er vattniga slaskläsk. Får jag någonsin se en hamburgare från er i mitt hus igen kommer jag linda in den i papper, plastpåsar, sänglakan -allt jag kommer över-, lägga den på en anchett med hjälp av en tång och bära ner den till soprummet. Sen åker rubb och stubb ner i "Giftigt avfall". Själv tar jag en två timmar lång, sanerande dusch innan jag ringer sopgubbarna, Anticimex och svenska insatsstyrkan och ber dem titta till soprummet.

*ringring*
- Anticimex, Jonas här.
- ÅH GUD. VI HAR EN MCDONALD'S-BURGARE I VÅRT SOPRUM!

Jörgens ansikte förvrids i en rad olika horribla miner. Det här är män som är tränade för det värsta. De har sett allt och lite till. De är eliten. Och nu möter de en... QP Cheese. Judgement day has arrived.

Eller så åker jag bara till närmaste resutarang och kör upp den där solen inte skiner på restaurangchefen.