6Sep/077

En resväska

Q och jag har aldrig ägt en egen resväska. Istället har vi alltid snyltat på andra människor när vi har varit ute och rest, vilket i och för sig inte har varit så jäkla ofta, men ändå. Men nu när jag ska åka bort och stanna borta så länge kändes det som ett ganska passande läge att faktiskt införskaffa en egen väska.

Så i tisdags tog jag med mig Q till väskaffäreren med målet inställt på att ha med oss deras största resväska hem. Så blev det inte. Den största väskan de hade kom i en riktigt äcklig ljusblå färg samt såg ut ungefär som ett kylskåp. Quincy sa att den aldrig skulle komma innanför tröskeln på hans hus så vi tog den näst största istället. Den är av färgen champagne och lite tjocksöt.

Det ska bli lite intressant att se hur mycket jag får ner i den nu egentligen. Jag har väldigt dålig koll på hur mycket kläder jag äger som jag kommer att vilja ta med, men eftersom det ska ner kläder för fyra årstider kan jag ju tänka mig att väskan ganska fort fylls upp. Att det är olika årstider som gäller speglar det nuvarande innehållet ganska bra. I den ligger en vinterjacka tillsammans med min favorithalsduk, och bredvid dessa ett par sandaler. Aja, tur att posten finns om väskan skulle bli sprängfull, men det skulle ju å andra sidan vara skönt att slippa det besväret.

2Sep/075

Blue Dragon

Jag är ganska dålig på att hålla och fullfölja vad jag säger. Jag skulle ju inte spela Bioshock innan jag drar till Japan, men det gjorde jag i alla fall. Tack och lov, i och för sig. Jag skulle ju inte spela Blue Dragon heller. Lika förbaskat kunde jag inte låta bli att peta på det och har nu spelat bort lite drygt tio timmar.

Blue Dragon har ett lite större problem än Bioshock. Det är många, många, många timmar längre. Att börja spela det och sedan ta upp det igen om tio månader känns verkligen inte som ett alternativ. Det var allt eller inget med andra ord. Det blev allt, så nu får vi se hur långt jag hinner trycka det innan den 13:e september.

Jag kunde bara inte låta bli. Det är till stor del mina Final Fantasy-geners fel. Bara musiken i Blue Dragon gör det värt att spela igenom det. Nobuo Uematsu gör ett soundtrack av hög klass och drar som vanligt ifrån sina konkurrenter med hästlängder. Jag skiter till och med i spelets alla brister, och jag skiter till och med fullständigt i att jag inte polar med Akira Toriyamas karaktärsdesign särskilt mycket. Uematsu tar mig tillbaka till känslor jag nästan har glömt bort att jag hade. Jag älskar honom.

Mitt största problem med det hela just nu är det dåliga samvetet jag får över att jag spelar spel när jag borde råplugga en massa kanji. Men men, jag spelar ju med japanska röster i alla fall så jag kan ju nästan räkna det som lite undermedvetet plugg. Bra ursäkt, inte sant :)

1Sep/071

Softimus Prime!

Transformerar sig genom att bli vikt ut och in. Är sedan nästan ett måste att ha enbart på grund av namnet.

070901_softimusprime.jpg

Postat i: Av Elin 1 kommentar
Sida 4 av 41234