Ett ont misstag
Att gå barfota inomhus är ju en synd utan dess like, och eftersom jag hade lite ont om plats i resväskan hade jag inte med mig några inomhusskor. Därför begav jag mig till den älskade 100 yen-affären strax runt hörnet för att införskaffa ett par. Jag hittade ett par gröna och sexiga skor med sådana här pluppar i. "Måste ju vara skitbra för fötterna".

Jag klarar inte av att gå fem meter i dem, än mindre uppför trapporna till andra våningen. Den värsta tönten i världen blir jag så fort jag får på mig dem. Men jag är så stönig och snål också att jag verkligen vill använda dem. Jag kan ju inte bara slänga dem, hallå! De kostade lite drygt sex spänn ju. Därför går jag så länge jag klarar av i dem, vilket inte är särskilt länge. Sedan byter jag till ett par låneskor för att få vila fötterna lite, och när de har återhämtat sig litegrann gör jag ett nytt försök för att försöka härda dem. För det måste ju vara bra för fötterna i slutändan ...
Och så lite bilder
Trots att natten inte bjöd på den skönhetssömn jag är van vid känner jag mig förvånansvärt pigg och glad. Jag gick och lade mig runt åtta igår kväll och somnade ganska omgående. När jag sedan vaknade kände jag mig utvilad och tänkte ungefär: "Hmm, ska jag kanske gå upp eller ska jag ligga och dra lite?". Klockan var 23.44. Lite besviken ligger jag och funderar en stund. Det går inte att sova. Min dator och Miami Ink blir mitt sällskap i 45 minuter. Sedan bläddrar jag lite i en guidebok och bestämmer mig snart för att försöka sova igen. Det funkar faktiskt, och jag lyckas sova till klockan 10 nästan, även om jag vaknade ganska många gånger för att ställa timern till fläkten. "Det räcker nog om jag ställer den på en timme." Nej, det gjorde det inte. Inte efter typ tredje gången heller.
Välkommen hem till mig.

Så det här är mitt rum. Inte så stort, men det funkar.

Skrivbord, hylla och en säng att sova på. Utöver det finns det inte så mycket annat kul.



Cashewnötter, banan och juice var min lunch i dag. Nej, jag kanske inte var så jäkla hungrig.


Min gata åt ena hållet.

Och samma gata åt andra hållet.

Ungefär här bor jag, om ni skulle ha vägarna förbi.







Framme, och vid liv
Jag lever och är framme på min slutdestination, vilket är det lilla studenthemmet på en bakgata i nordöstra Kyoto. Känslorna är många och framför allt olika, men det kanske är min jetlag som spökar lite i mitt humör som hoppar upp och ner. Flygresorna gick bara fint, så bra som det kunde gå antar jag. När jag hade landat och klivit ut flygplanet var det ingen som helst tvekan om vilket land jag var i. Jag var helt klibbig efter bara några steg. Japan välkomnade mig med öppna armar med andra ord. När jag hade plockat upp min resväska och klivit ut på flygplatsen stog det en liten man i kostym och med vita handskar och väntade på mig med mitt namn på en skylt. Han blev överlycklig när han insåg att jag pratade japanska med honom. Sedan frågade han om jag behövde gå på toaletten innan vi åkte. En söt liten man. Vi gick tillsammans ut och efter ett andetag utomhus kunde jag konstatera att Japan luktade precis som det ska. Efter det fick jag hoppa in i en minibuss tillsammans med ett par andra människor som också skulle till Kyoto. Efter två avdumpningar i staden var det min tur att dumpas av.
Kvinnan som har hand om stället där jag bor är en riktig ängel, och tjejerna jag har träffat hittills verkar alla väldigt sympatiska och trevliga. Mitt rum är antagligen bland det minsta ni har sett, alla kategorier, och jag hoppas verkligen att jag klarar av att göra mig hemmastadd där inne. Jag har ju tid på mig i alla fall.
Klockan är snart kvart i sex på kvällen här och min jetlag börjar tala om för mig att den finns där. I morgon blir det förhoppningsvis lite fotograferande. Vi ses kanske då.
En sorts tomhet
I normala fall bloggar jag inte om direkt personliga saker, men det får bli ett litet undantag idag. Ibland behöver man helt enkelt skriva av sig.
Känslor är mäktiga. Det finns så mycket av dem, i så många olika nyanser och färger. Elin har åkt till Japan vilket lämnar en sorts tomhet som är ... Inte nådig. Låt oss svänga tillbaks i tiden. För länge sen, när jag endast var något år gammal, åkte jag, mamma och storebror till USA. Far stannade kvar hemma för arbetets skull. Så här i efterhand förklarade han att det var en av de tuffaste sakerna han någonsin gjort. Efter att ha skjutsat oss till flygplatsen återvände han hem, hem till en tom villa uppe på Soldatvägen i Sollentuna. Jag hade bara lämnat mina bilar som jag lekt med precis innan vi åkt på golvet i mitt rum. Min far fick plocka undan dem. Jag har aldrig riktigt förstått den tomhet pappa kände då. Idag gör jag det.
Elins morgonrock låg slängd över fåtöljen. De sista sakerna som inte packades ned ligger kvar på golvet och sängen är lite halvt obäddad. Tystnaden man möttes av när man kom hem var förkrossande. Den viskade till mig att jag skulle bo helt ensam i sex månader, tills halvlekspausen tar vid och Elin rör sig hemåt. Var man än gick kändes det likadant. Det var bara jobbigt tyst, även med musik på. Det tog inte lång tid innan jag började prata med blommorna för att på något sätt bryta tystnaden. Antingen var det det eller så skulle jag ge den på käften.
Om allt går väl borde Elin vara framme någon gång inatt, går det ännu mer väl borde hon lyckas koppla upp dumburken sin relativt omgående, beroende på vad som väntar henne när hon kommer fram.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta och lite till, sötnos. Att lämna dig på flygplatsen var en av de svåraste sakerna jag gjort, framför allt när dina tårar sakta smög sig ner för dina kinder då jag gick därifrån.
Min polare Johan sa att vuxna män får gråta. Damn right we can.
Ikea och Japan
Jaha, så i morgon bär det iväg och det känns fortfarande overkligt. Quincy tycker likadant och ägnar sig åt att vara exalterad över att han och hans far ska ha en pappa-son-dag på Ikea på söndag. Q tog med sig Ikea-katalogen in på toaletten tidigare i dag, och då lät det ungefär som följande:
Q: ELIN!
E: Jaaaaaa.
Q: HUR HÖG ÄR STEREON?
E: En sekund. Var lade du måttbandet nu? Ah, tja, 36 centimeter ungefär.
Q: YES PERFEKT!
Själv stängde jag igen min resväska på prov för några minuter sedan. Att få igen den var inga problem alls. Däremot väger den för tillfället 1,1 kilo mer än vad den borde. Jag har ett par böcker som jag ska testa att plocka ur och stoppa i handbagaget istället, men jag är inte sugen på att ha mer saker än jag kan bära i handbagaget heller. Och det får vänta, för Q har de senaste månaderna lånat min ryggsäck som jag tänkte ta med mig, så han behöver tömma den innan jag kan provpacka. Men sedan skulle jag egentligen vilja ha ytterligare ett par skor med mig. Det är inte lätt att vara tjej ibland. Och så fattas det lite ansiktskrämer och annat shit, men det ska nog inte väga alltför mycket. Uppdatering följer, vi får se hur vi löser det här.
Edit 21.23: Min väska väger mindre än 20 kilo. Moahahahaha!!!
Edit 06.18 avresedagen: Nu har den visst lagt på sig lite och ger oss resultatet 20,1. Det får funka.
Granlunds teknik
Fredrik Granlund är teknikredaktör på Expressen där han dessutom har en egen blogg. En underbar sådan där kängor i baken delas ut till alla som förtjänar det, och man kan samtidigt alltid räkna med att få sig ett gott skratt. Precis som vi vill ha det med andra ord.
Ett exempel från den 16/8 på hur otroligt roligt det blir:
16:48:02, Meddelande
Välkommen till chatten på Tre.se. Du är placerad som nummer 8 i kön. Vi hjälper dig så fort vi kan!16:48:07, Meddelande
Din nya plats i kön är: 7(Sexton minuter senare...)
17:04:14, Meddelande
Du chattar nu med Luis17:04:21, Luis säger:
Hej!!! Vad kan jag hjälpa dig med?17:04:34, Du säger:
Hej!!!17:04:46, Du säger:
Jag kan inte surfa, MSN:a eller MMS:a från min telefon.17:05:14, Du säger:
Jag, öh, skulle vilja kunna göra det.17:05:23, Du säger:
Hur ska jag ställa in telefonen?17:05:50, Du säger:
Hallå?17:06:31, Du säger:
Hoho?17:06:37, Du säger:
Någon där?17:10:17, Du säger:
Den här supportchatten skulle onekligen fungera bättre om det verkligen fanns någon i andra änden. Som det är nu är det mer en gör-det-själv-support.17:11:21, Du säger:
Är det okej om jag drar några norgehistorier medan jag väntar på att någon ska svara?17:11:34, Du säger:
Vet du varför norrmän går omkring i öknen med en bildörr?17:11:43, Luis säger:
provar igen vilken model har du?17:11:51, Du säger:
Nu!17:11:57, Du säger:
Hej, vad trevligt med lite sällskap.17:11:59, Luis säger:
vill du använda mobilen som modem eller surfa i mobilen17:12:04, Du säger:
Jag har en Samsung SGH-i600.17:12:23, Meddelande
Luis har lämnat chatten.
Deodorantproblem
Quincy står och plockar lite bland deodoranterna i affären och läser lite högt för sig själv:
"Sport, active, extreme condition, yada yada. Jag behöver någon för videogaming."
Blue Dragon är orättvist
Den människa som i Blue Dragon fick äran att bestämma vad alla achievements skulle gå ut på har gjort det sämsta jobbet på riktigt länge. Jag har nu spelat spelet i 35 timmar och jag har 125 poäng av 1000 i gamerscore. Faktum är att jag nästan lika gärna kunde haft typ 10-15 poäng, om jag inte hade valt att trycka fingrarna av mig och göra andra frustrerande saker vid ett antal olika tillfällen. För det är ju precis vad japanska rollspel brukar gå ut på, eller hur? Nej, just det!
Jag anser att achievements dels ska ge ett hum om ungefär hur mycket tid man har lagt ner på spelet, dels visa att man kanske har ansträngt sig lite extra. Men jag tycker också att de flesta achievementen faktiskt ska ha något med själva spelet att göra. Okej att vissa achievements kan få vara lite udda och omöjliga, men vad som känns som ungefär alla när man spelar? Att trycka på knappar tills man svimmar à la Track & Field är inte det allra mest typiska i rollspel, och dessutom något man gärna slipper om man nu inte medvetet har satt sig ner för att spela just Track & Field.
Sedan finns det andra helt värdelösa achievements i spelet också, som att man ska trycka upp alla sina karaktärer och alla klasser till level 99. Spelet är alldeles för lätt för att någon vid sina sinnens fulla bruk ens skulle komma på tanken att bry sig om att göra något sådant. Om det sedan finns folk som gör detta kan jag inte annat än tycka sjukt synd om er, eller så fuskar ni bara för att ni måste hora till er poäng.
Det är i de flesta spel nuförtiden helt naturligt att man får lite achievements här och där ju längre in i spelet man kommer. I Blue Dragon får man inte ens ett achievement för att klara spelet. Så har man lite otur och inte tycker om att trycka fort på knappar kan man nog komma igenom spelet med ungefär 10 poäng i gamerscore. Inte coolt.
Hon älskar mig
Jag har jobbat morgon hela veckan, vilket betyder att jag går upp runt 04:00, +/- 15 minuter, börjar jobb 06:00 och slutar runt 15:00. Problemet är att jag har en tendens att gå och lägga mig runt 22:00 iaf, vilket jag i princip gör en vanlig vardag som om jag började 08:00 (då jag går upp runt 06:00).
Det här resulterar i mindre sömn för undertecknad vilket börjar ta ut sin rätt.
Q: Jag också. Jag somnade nästan på vägen hit (jobbet //Q) imorse. Det var spooky
E: Men är det inte bra om du försöker göra det?
Q: Jo, jag antar det.
E: Så... öh? ^^
Q: Jo men jag vill läsa bok ^_^ Jag läser tills ögonen liksom baxnar.
E: Du är helt officiellt en riktig dumskalle Quincy.
Q: Aaaaw, jag älskar dig med!



