Japaner har inte lika goa höfter som jag

Eller så sover de aldrig på sidan. Alla nätter jag någonsin har spenderat i Japan förutom tre har varit på futon. Har alltså bara fått äran att sova i en riktig säng tre nätter av i alla fall typ snart 70. Även om bilden på mitt rum kan ge ett litet sken av att jag faktiskt har en säng att sova i stämmer inte det. Det är en upphöjd träkonstruktion utan madrass, förutom futonen då, som japanerna räknar som en madrass men som jag räknar som ett tunt liggunderlag eller något. Jag ligger på ett täcke också för att få ett lite tjockare underlag, men egentligen vet jag inte om det gör någon skillnad.

I Gifu fick jag i alla fall ligga på tatami, men den här träkonstruktionen jag behöver sova på nu är inte gjord av tatami. Det är liksom bara trä, vilket blir hårdare än tatami, som ju är ett väldigt trevligt underlag. Så varje gång man lägger sig på sidan blir träunderlaget liksom väldigt uppenbart. Och jag vet inte om jag är onormal, men oftast så sover jag på sidan och inget annat. Av någon anledning är det inte särskilt bekvämt att ligga på mage på ganska hårt underlag heller, så ryggen är nästan enda alternativet om man inte ska få lite träsmak någonstans.

Japanerna har inte riktigt fattat det här med ultimat komfort. Okej att futon kan vara bra och nödvändigt i hem som är alldeles för trånga, men i mitt rum jag har nu finns ju hela den här träkonstruktionen fastspikad i golvet. Varför ligger det inte en mysig fetingmadrass på den liksom?