Ikea ftw

Alright. Mamma, pappa och Quincy på Ikea. Nya möbler, sweet. Jag var taggad till tusen och försenad som få efter dammsugarincidenten så det blev en taxibil ner till stationen. Tio minuter senare och Quincy är en utskällning rikare av sina föräldrar för att ha tagit en taxi för 80 spänn. Elin, hörde du? Du behöver alltså inte säga något. I get the point. Q's a silly boy, shame on him, and so on.

Min mor och far är hardcore när det kommer till Ikea och möbelhandling. De är gamla i gemet. Jag är novis, nybörjare, noob, nabb, skrattretande dålig. Hur utmärker sig detta? Jo:

1) In på Ikea. YEAH! Möbler! Jag vet vad jag ska ha dessutom. Har kollat i katalog, mätt, ritat, mätt ännu mer, ritat lite till och mätt en gång till.
2) Står framför möblerna. Den här skiten var inte alls vad jag tänkt mig. Ångest.
3) Djupa andetag. Kom igen. Tänk Q, tänk. Tycker du inte om det? Inte ens lite?
4) Nä. Ångest med stort "å".
5) Shit. Ångest x3 nu. Det här duger inte. Vad ska jag göra? Panik. Jag kommer inte att handla något idag. Allt är förlorat, ingen älskar mig, jag ska lägga mig framför ett tåg.
6) ... det är rätt långt till ett tåg. Duger en bil?
7) Mamma och pappa to the rescue!

Alright, för att göra en lång historia kort, jag har möbler värda cirka 146 432 yen hemma på golvet. Vi spenderade över 3½ timme på Ikea och två av de timmarna var ren ångest. Det kommer att borras i vägg, rinna blod, svett och tårar men det kommer, förhoppningsvis, att bli skitfint. TV:n ska upp på väggen nu också, älskling ^_^ Inte en enda av "ursprungsmöblerna" finns med det här kommer nog att bli absolut, totalt skitfint.

Okej, så Ikea bjöd på glädje, sorg, ångest, irritation - en storm av känslor där undetecknad befann sig mitt, kastades mot den ena från den andra. Vad mer? Jo, hat. Avsky. Men Gud, Q, så får du inte säga! Åh jo. Gamla tanter, alltså. Oooh, det ryser i mig. Framför allt såna som står vid cafét och ska plocka något att äta.

- Vilken kaffemugg ska vi ta? (finns 20 cl och 30 cl //Q).
- Oj, jag tycker den här, säger tant A och lyfter upp 30 cl.
VADÅ OJ!?
- Eller den här säger tant B, mer känd som Mrs Obvious, och lyfter upp den andra, 20 cl.
Rullar ögonen.
- Vilken hade vi sist?
- Ja du, jag vet inte.
Snälla Gud, snälla, älskar du mig inte längre?
- Jag tar nog en sån här.
- Okej, då tar jag den här.
- Nej vänta, då tar jag också en sån.
Jag är övergiven. Så mycket för den tron.

Föreställ er ovan, lägg sen till slow-motion. Till slut inser de att de inte är ensamma på cafét och de börjar röra på sina feta arslen. Men nu, om gamla halvsenila tanter på Ikea är Guds sätt att säga att vi har varit olydiga, är småungar, kidz, vår bestraffning. Det borde vara olagligt med skitungar på Ikea. En liten tjej tyckte det var jättekul att tävla mot sin mamma som gick på andra sidan hyllplanet med kundvagn. Tjejen sprang så fort hon kunde, och tror ni hon kollade framåt? Nänä, hon sprang åt ena hållet, kollade åt det andra. ÅÅååååh vad det kliade i foten. Tjong-i-ballong och jag hade fotat henne till månen. Ungarna sprang fram och tillbaka, skrek, tjoade och tjöt, men mest av allt var de ivägen. När jag får en unge, tvunget ska till Ikea och, av någon anledning, inte stänger in honom i lekrummet, ska jag binda fast honom eller henne i vagnen. Kopplet ska vara 30 cm långt och känner jag minsta, minsta ryck i vagnen blir det utegångsförbud tills han eller hon är 18. Hell yeah.

Sen har vi det här med utgången också. Alla ska ut, gärna samtidigt och så fort som möjligt, helst ännu snabbare om det går. Nästa gång ska jag ta med en raketkastare. Börjar folk trängas när jag står med min übervagn ska jag plocka fram den, sikta mellan ögonen på den jobbigt oförskämda personen (som om det behövs, hehe) och sedan invänta reaktion. Förhoppningsvis blir det lugnare, annars TJONG-I-BALLONG och någon kommer sakna 80 procent av sin kropp. Lång dag på Ikea =)