Boende i Kyoto

I dag har mycket åkt upp och ner och fram och tillbaka. Fick besked om mitt boende i Kyoto och fick reda på att jag inte får bo på vare sig mitt första- eller andrahandsalternativ, som båda är universitetets egna boenden. På grund av alldeles för många studenter har jag istället blivit placerad på ett boende där det tar 40 minuter med cykel att ta sig till universitetet. Inte jättekul, men efter lite tankar så finner jag det ganska okej. Jag behöver komma ut och röra på mig i alla fall så det är väl lika bra att bli tvingad. Q och jag satt dock och kollade upp det på kartan förut och båda av oss är lite tveksamma om det verkligen räcker med 40 minuter för att komma fram, om man nu inte har någon superspeedad racercykel, men det lär väl märkas. Helt omöjligt kan det ju inte vara, bortsett från att jag har värsta möjligheterna att åka helt vilse. Hilfe liksom, jag och mitt lokalsinne.

Boendet är dessutom enbart för kvinnliga utbytesstudenter, vilket jag också fann lite negativt till en början. Ju mer jag tänker på det, desto bättre känns det dock, och i skrivande stund tycker jag till och med att det bara känns trevligt.

Så efter att ha övervunnit de första negativa intrycken finns det i princip bara en sak som känns lite b med stället för tillfället, och det är att internet-tillgången verkar vara lite sådär. Jag ska hur som helst inte dra några förhastade slutsatser utan ska försöka ta reda på hur allt ligger till innan jag vrider mig i smärtor. Så efter att allt kändes ganska sucky tidigare i dag så känns det bättre nu. Det ska bli spännande att se hur det känns i morgon.

I dag har jag förresten svarat på två samtal på hemtelefonen, och båda gångerna har nätet gått ner. TACK COMHEM, I HATE YOU!