Ge mig ett visum

I dag har jag äntligen fått iväg min visumansökan till den japanska ambassaden. Jag har blivit lite försenad med den (Hej Quincy!), men om allt går som det ska ska det inte ta särskilt många dagar att få sitt pass tillbaka så det ska inte vara några problem. Det är mest jag som föredrar att vara ute i alldeles för god tid. Men nu är det bara att sitta ner på sin bakdel och hålla tummarna för att ansökan ser bra ut och att det inte blir några problem.

Det är bara en månad kvar nu. Kanske dags att fixa en resväska? Det är så himla mycket som är både positivt och negativt med att jag åker iväg så jag försöker att inte tänka så mycket på det än. Faktum är att det fortfarande inte känns som att det är på riktigt. Jag börjar dock få lite ångest över mina japanska-kunskaper som jag har stuvat in någonstans i källaren (som vi fortfarande inte har någon). Pluggandet blir bara inte riktigt av, för det känns som att jag har andra saker att koncentrera mig på. Eller så skyller jag bara ifrån mig nu. Men hur som helst, det blir inte av. Förhoppningsvis ska väl kunskaperna komma tillbaka fort bara jag kommer på plats och sätter igång med plugget på allvar igen, även om det innebär att jag antagligen hamnar i en sämre grupp än vad jag egentligen behöver till att börja med. Eller så kanske jag har lite skills kvar någonstans långt där bak i huvudet. Man får ju nästan hoppas det i alla fall.

Nu ska jag ta en kopp te och stoppa in Shadowrun i Xboxen. Det är dags att jaga lite mortal wounds. Jag ligger alldeles för långt bakom Mr Hot Chip, så det måste vi ju göra något åt!