Sprutor
Nu är det bevisat. Sprutor är helt enkelt inte min grej och de verkar nästan gilla mig mindre än vad jag gillar dem.
När jag för drygt två år sedan skulle vaccinera mig mot japansk encefalit steg jag livrädd in hos den kära systern som hade fått äran att vaccinera mig. Hon gick iväg för att hämta vaccinet och kom sedan tillbaka tomhänt. "Oj då, vi hade visst inget vaccin inne." Då var det bara att boka en ny tid lite längre fram och jag hade stressat upp mig helt i onödan.
I dag hände nästan samma sak, fast ändå inte. Den här gången var jag i och för sig inte livrädd men det är ju ändå inte så att man ser fram emot att få ta sina sprutor. Jag sade hej till den vänliga kvinnan som skulle sticka mig i armen och efter någon minut hade vi konstaterat att jag ska vaccinera mig mot hepatit A och B samt polio. Problemet var bara att jag var tvungen att ta nästa hepatit-spruta efter exakt 7 dagar, och då har jag självklart inte möjlighet att komma in till vaccinationscentralen. Hon tyckte sedan att jag skulle ta polio-sprutan samtidigt som jag får spruta för hepatit, så med andra ord blev det ingen spruta i dag heller. Nähäpp.
Clan GAS
Quincy är helt normal. I morse hade han tydligen haft tråkigt och startat följande klan, GAS.

På lapparna står följande:
Clan GAS - Gaming Assassination Squad. Oh noes!
Spoony Spoonful - Gives his opponent more than he can handle.
Eeyore the eyesore - Simply looking at him and the enemy trembles in fear.
Trollis the trooper - A force to be reckoned with.
Tigger aka sir Jump-a-lot - Stomps his enemies with that dreadful tail of his.
Teddybear Tango - He's actually not a part of the GAS, but he doesn't care.
Snart är det dags att skriva ett riktigt hatiskt och elakt inlägg om Comhems support också. Vi ger dock teknikern som kommer den 30 en chans först.
Shitta nabbs
Jag är så jävla förbannad. Mycket mer förbannad än vad jag för min egen skull borde vara, men så är det ju. Eftersom jag ska åka bort ett år kände jag att det skulle vara en smart idé att säga upp mitt mobilabonnemang och göra om det till ett kontantkort under tiden jag är borta. För ett par timmar sedan ringde jag till Tele2, och det var ju självklart inga problem. Tre månaders uppsägningstid gjorde att abonnemanget skulle sluta gälla 17 oktober. Det lät bra.
Någon timme senare när jag ska ringa ett samtal märker jag att min mobil inte hittar något nät. Åskans fel? På Tele2:s hemsida var det tomt under driftstörningar så jag beslöt mig för att slå Tele2 en pling igen. Efter att som vanligt ha blivit runtskickad till lite olika människor når jag en snäll liten man. Han är säkert inte liten egentligen, men det låter ju så gulligt att säga så. Klart att det har blivit fel. Mannen jag pratade med tidigare under dagen hade av misstag stängt av mitt abonnemang från och med i dag istället för oktober. Jag hoppas för hans egen skull att han inte är något annat än praoelev därborta.
Aja, bra att veta var problemet ligger. Trodde jag ja! Tydligen är det fullständigt omöjligt att starta abonnemanget på samma simkort igen, så min mobil är stendöd ända tills jag har fått ett nytt simkort skickat hem till mig. Passande, speciellt när man inte är hemma. Fucking nabbs.
Meh.
Okej, jag har bestämt mig nu, jag ska handla två tröjor. Den första behöver ingen närmare förklaring. Meh. It's a t-shirt liksom. Den andra har jag känt att jag behöver ungefär elva gånger bättre självförtroende för att springa runt med, men efter att ha tänkt på den i ett par månader kan jag inte riktigt låta bli längre. Klart att jag ska ha den. Någon gång ska jag väl ha användning för den.

Nu ska jag bara ta mig hem till garderoben och se vad jag har för storlek på mina andra Thinkgeek-tröjor hemma. Thinkgeek rocks.
Lancia och Mitya
Lancia är en av världens roligaste människor, och jag får ont i magen av skratt bara hon öppnar munnen ungefär. Mitya är också ganska rolig, och ännu roligare är det när någon gör lite narr av honom. Roligast blir det nästan när Lancia gör narr av Mitya, som hon aldrig har träffat.
Idag var jag på ICA Maxi med mamma, där hittade vi en frukt som vi tyckte såg ball ut och köpte enbart därför. Den kostade trettio (jävla) riksdaler och hette nästan samma sak som min kära väninna Elins kompis, Mitaya. Trettiokronorsfrukten hette dock Pitaya.
Denne Mitaya som Elin polar med är för övrigt någon jag tror är hemlös, för enligt hennes blogg verkar han alltid hänga hemma hos dom. Undra hur han gjorde när E och Q var i USA, för känner jag dom två tokarna rätt så lånar de nog inte ut sina hemmanycklar för välgörenhet iaf, hur lovely dom än må vara.
Jag har en dubbelgångare
I går hände en av de mest obehagliga sakerna på länge. På The Arks spelning på Arvikafestivalen stod det en brud bakom mig som i 45 minuter stod precis bakom mig och skrek och sjöng med i varenda ord i varenda låt. Mycket högt, något enormt falskt. Hon lät som en sån där typisk Idol-sökare som hamnar i tv enbart för att de sjunger så himla illa och för att de själva tror att de låter som Céline Dion eller någon. Ett tag gick mina tankar ungefär så här:
Det kanske är värt lite böter för att få slå någon på käften en gång.
Efter ett litet tag hamnar jag lite till höger om henne och ser bara hennes arm. Då går mina tankar ungefär:
Du har en väldigt fräknig arm.
Efter ytterligare ett litet tag tittar jag upp på henne, och då börjar det lite obehagliga:
OMG, hon ser ut precis som jag ju. Är det så där jag ser ut?!
Okej, hon var ganska bra mycket fräknigare än mig, och mitt hår är nog lite blondare, men det kändes nästan som att kolla på sin egen spegelbild. Sandra kan intyga att det såg ut som jag, och eftersom Sandra är så sneaky knäppte hon någon bild också. Hade inte jag haft en så förutfattad mening och redan tyckt illa om den här tjejen hade jag bett henne ställt upp på en bild tillsammans med mig. Men nu är jag en sådär elak människa som dömer folk innan de hunnit öppna munnen. Även om den här bruden verkligen hann öppna munnen.
Japan nästa
Nu är det nästan obehagligt hur på riktigt och nära allt är. Jag betalade precis min flygbiljett. Om drygt två månader, närmare bestämt den 13 september, flyger jag till Paris för att sedan flyga vidare till Osaka med Kyoto som slutgiltigt mål. Det är klart att man längtar tillbaka något oerhört, men det kommer samtidigt att bli både tungt och tråkigt utan alla nära och kära under så lång tid. Q kommer visserligen och hälsar på. Annars hade ni nog fått hämta mig borttynad på ett unket studentrum någonstans i Kyoto sen.
Vi kan fira mitt biljettköp med en bild på vår nya kylskåpsmagnet som Q har köpt. Är den inte underbar?

You need a stupid sign
Det finns så många människor i den här världen som är så sjukt dumma i huvudet att man inte riktigt vet vart man ska ta vägen. Faktum är att stupid people var ett av våra huvudteman på vår USA-resa. Tillsammans med Quincys morbror Donald kom vi många gånger in på hur dumma människor det egentligen finns, och vid ett tillfälle uttryckte sig Donald som följande:
"I just want to go over to their house and put a sign in their front yard where it says STUPID, or MORON or RETARD!"
Efter det skojade vi hela tiden om stupid-skyltar, och att vi nästan borde göra en business av det hela. Detta ledde till inköpet av följande lilla skylt:

Vi kunde inte låta bli att köpa den helt enkelt. Om vi inte hade hittat den och Q hade fått välja så hade det istället suttit en "Howdy y'all"-skylt i hallen nu.
Folk som är dumma i huvudet slutar ju aldrig att förvåna en. Som i Karlstad nyligen, där två killar för skojs skull lade en huggorm på McDonalds. Kul. Ni behöver en riktigt stor stupid sign. Ge mig er adress så ska jag komma hem till er och spika upp en.
Pyton och Hot Chip
Kungspyton på rymmen i Ronneby - Okej Johan, om jag hade varit dig hade jag tagit en resa långt, långt bort för längesen.
Mitya, Hot Chip har ställt in sin Arvika-spelning. Nu kan du dö lycklig, eller lyckligare. Inte så himla avundsjuk i alla fall :)



