Tisdag = speldag

I dag har Q och jag en ledig dag, och förutom ett lååååångt besök på banken (som dock var ganska trevligt tack vare den snälla och roliga kvinnan vi fick hjälp av) så tar vi det mest lugnt och spelar spel.

Spelen för dagen är:

Guitar Hero Rocks the 80s - När jag förra veckan fick det och läste igenom låtlistan kände jag bara ett litet "blöähh" inom mig. Jag tyckte inte att jag kände igen många låtar alls och hade ingen större lust att sätta mig ner och trycka igenom det. Efter två dagar och 20 låtar på expert senare är jag nästan beredd att utnämna det till världens mest underbara spel. Jag ska inte gå riktigt så långt, för jag är lite för lyrisk för tillfället bara, men 80-talet var banne mig ett bra decennium. Synd bara att det inte släpps till Xbox 360. Jag sitter på sängen i sovrummet och spelar på vår pyttelilla tv eftersom jag blir lite halvt spyfärdig av hur spelet ser ut på lcd-tv:n. Musiken äger dock. Jag är kär.

Resident Evil 4 - Resident Evil 4 har nu släppts till Wii, vilket är lite intressant. Själv är jag pyttelite för mesig för att spela det själv, så Q håller i kontrollerna och jag ser på. Vi pratar Eslöv-minnen eftersom det var där Gamecube-versionen avklarades en gång i tiden. Anna och kaffe- eller tekoppen var självklart med, och den gången även Isabell. Det leder oss självklart vidare in på Paper Mario till Gamecube. Det var tider det.

Prince of Persia - Jag kom aldrig i kontakt med Prince of Persia när jag var mindre, så jag försöker ta igen det på Xbox Live Arcade nu. Q har spelat det tidigare så han är lite mer 1337 än vad jag är. Trots att jag antagligen är sämst i världen på det, och jag skojar verkligen inte, beskyller han mig ständigt för nybörjartur.

Shadowrun - Shadowrun is teh shit nuförtiden, speciellt om man har ett gäng goa vänner att spela med. Q har under dagen jobbat med att hitta en ny och bättre uppsättning att spela med, och spelar nuförtiden nästan enbart som human. Själv tycker jag att humans är lite töntiga och spelar oftast som ett stort och klumpigt troll. Det känns bäst.

Bomberman Live - Bomberman, i nästan alla former, har ju alltid varit ett av världens roligaste spel. Det är det fortfarande. Q plöjer det som sjutton eftersom han inte vill vara sämre än sina arbetskamrater. Jag vågar knappt spela tillsammans med honom längre eftersom han övar mycket mer än mig och eftersom det blir på riktigt blodigt allvar när vi spelar. Ibland är det dock svårt att låta bli, och vi för fortfarande en reklamkampanj för spelet och försöker få alla vi känner att skaffa det. Åtta vänner i en bombmatch är inte att leka med.