Larmkillen och dödskallarna

En lite rolig händelse utspelades häromdagen, kvällen innan jag skulle dra till Värmland. Jag hade jobbat klart och belönade mig med ett par Gears-matcher eftersom några av mina favorit-Gearsare spelade. Vi satt och väntade på lite folk och startade därför inte matchen. Sedan knackar det på ytterdörren och jag slänger av mig headsetet och springer dit utan att säga till. Det är en kille som vill sälja larm, och säljare som han är går ju käften i ett. Nåväl, när vi har pratat en stund och när vi nästan är klara (thank god) startar mina kära vänner matchen inne i vardagsrummet. Jag får genast erfara att jag uppenbarligen hade ganska hög volym på stereon.

BOOOM!!!

KRASCH!!!

WRAAAAARRRR!!!

Nej då, jag är helt normal, jag lovar.

I morgon är det studenter och födelsedag på samma gång så det blir mycket att göra. Runt 25 personer ska vi försöka mata här hemma sen med både tårta och mat. Jag ska vara förste frukt- och grönsaksskärare i morgon. Jag känner mig ärad. Och just för att vi ska bjussa på en hel del mat var vi och handlade det sista i dag. Eftersom vi är kvinnor (minus Martin i alla fall) kunde vi inte låta bli kläd- och skoaffärerna. Jag är numera ett par skor och en klänning rikare, men jag fick båda för sammanlagt 398 kronor, så det känns godkänt. Heja rea! På något vis lyckades jag köpa mitt tredje par skor som har dödskallar på sig. Jag vet ärligt talat inte varför eller hur jag bär mig åt, men så är det i alla fall. Jag skyller på att dessa var för comfy och hade bra pris.