Blogpost of the century!

Jag är inte riktigt lika bra på det här med att blogga som så många andra. Jag har en tendens att glömma att skriva något, och sen när jag väl skriver ihop lite tjafs blir det en hel massa. Som nu :) Vi ska täcka två händelser där den andra är mindre egotrippad än den första.

Okej, vi ser en bild nedan. Alla är med? Lysande. Det är en bild på vår älskade tv (we <3 you Samsung!) och spelet Battlefield 2: Modern Combat till Xbox 360. Jag har, ärligt talat, inte spelat det på evigheter men häromdagen fick jag ett sug efter det igen. Jag är långt ifrån världsbäst på spelet men knappast dålig heller så därför var det lite extra kul när jag faktiskt slutade som nummer ett på skiten igen. Det tog ett litet tag att komma ihåg kontrollerna, men så fort de satt var det totalt ägande som gällde.

Det är en härlig känsla att spela. Det mesta annat i ens liv blir sekundärt för en kort stund och man får chansen att bara vara med sig själv. Om det sedan är genom att mata bly i grannens stjärt i Battlefield 2 eller genom att slå varandra gula och blå i Fight Night kvittar, känslan är densamma :) Man är en gamer at heart helt enkelt, och det är en känsla som toppar det mesta här i livet. När vi ändå är inne på spel har jag traskat runt världen Ivalice, Final Fantasy XII, i över 50 timmar nu. Sanslös storlek på det här spelet och man ska ju tvunget göra allt. Elin har spelat Spider-man 3 till 360:n förresten och det skär i mitt hjärta när jag ser hur utvecklarna har slarvat med att utveckla spelet. Det finns inget next-gen med det alls och buggarna är skrämmande många. Pengagiriga nötter som stressat fram skiten till filmens premiär nu i veckan :/ Watashi wa honto ni disappointed. Activision sugoi baka.

Klickbar bild

Phew, låt oss gå vidare. Min storebror är på besök från El Stockholmo. Han är 29, utbildad civilingenjör och sådär härligt smart som jag också önskar att jag vore. Sen har han en annan sida också, en sida som har en tendens att komma fram när han är med nära och kära. En lite, hrrm, barnsligare sida ;) Exempel på den är när han moonar tåget då vi kastar boll till exempel. Gud, jag bor ju här. Dags att flytta! Hur som helst, då Stephan är på besök drog jag och Elin över till familjen i Svarte (fem min bort med tåg) och hälsade på. Trots att vi bor så nära är det inte så ofta jag ser dem så det är alltid kul! Hela familjen var samlad (mamma Debbie, pappa Per, storebror Stephan, lillebror Kevin, hunden Lucas samt jag och Elin) och det blev grillat! Entrecôte/lövbiff, übersallad, pommes frites och typ trehundra olika såser. Bearnaise är givetvis favoriten dock! Som dessert blev det mammas hemmagjorda kladdkaka, inlagda päron och glass i stora lass. Kommer inte ens ihåg senast jag åt så mycket, men hey, gäller att ta vara på tillfällena, right?

Men när vi satt där samlade runt matbordet var det verkligen som om tiden stått stilla. Okej, vi är lite äldre allihopa, Kevin har fått hår på pungen och så, men that's it. Sjukt egentligen, men också helt sjukt underbart. Mamma lika omtänksam som alltid, Kevin lika kaxig, spexaren Stephan och pappa psykolog. Lucas tigger käk och som alltid får han det. Jag hinner inte ens smaka på maten innan pappa är framme och frågar om det var gott. Suck, så har det varit i typ hundra år nu så det är svårt att inte känna sig som hemma när man väl sitter där runt deras matbord. Igen :)

Vi ser en rad bilder här nere. Vi tog säkert en halv miljard med deras digitalkamera men vi valde ut just de här för Yume. Enjoy!