Monsterific

Yup, monster-Elin fortsätter att härja, fast nu går jag i alla fall på medicin för min mage så förhoppningsvis ska det väl blir bättre snart. Jag käkar förresten de absolut minsta tabletterna jag någonsin sett, how cute alltså. Det är så att man är rädd för att tappa bort dem på vägen mellan förpackningen och munnen. För övrigt händer det andra saker som bara drar fram monstret i mig ännu mer. Fick mail i dag om att jag måste komplettera två saker till min universitetsansökan, varav ingen av dem är mitt fel. Och sedan gör ju min uppsats automatiskt att jag blir monster upphöjt till tio. Faktum är att min uppsats inte är en uppsats än. Den har inte ens tio meningars löpande text. Det enda jag har hittills är data som jag drunkar i, och som jag måste styra upp innan jag kan börja skriva över huvud taget. Yes, jag är lite orolig över hur det hela ska sluta. Om jag råkar vara aggressiv, förlåt! Det är inte jag, det är bara mitt monster, lovar.