En söt granne

Vår granne är en okänslig jävel. Minst varannan helg är det högljudd musik hela kvällen lång, och om vi har otur, en bra bit efter tolvslaget också. Detta efter klagomål, och musiken är fortfarande så hög att vi kan sjunga med i vartenda ord här inne i vår lägenhet (trots fet betongvägg). Då undrar man ju genast vilka meningslösa och IQ-befriade träffar han och hans vänner kan ha inne hos honom, för där lär det då inte gå att konversera. Quincy ringde dit en kväll, och fick en konversation som också var väldigt IQ-befriad, och som löd ungefär så här:

Q: Har ni fest eller?

Granne: NÄÄÄÄÄÄÄÄ

Q: Skulle du kunna tänka dig att sänka musiken lite kanske?

Granne: NÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

Q: Är du verkligen säker?

Granne: AAAAAHHHHH, eller... Öh, kanske då.

Sänkte han verkligen musiken den kvällen? Kommer faktiskt inte ihåg, men antagligen inte.

Men okej, vår granne är okänslig av flera anledningar:

1. Han har aldrig pratat med oss (eller någon annan granne i närheten) och berättat att han ska/vill spela hög musik. Var är han född liksom? Kom och prata med mig och berätta att du vill ha fest så kanske jag kan börja respektera dig. Vår stackars underbart snälla granne under oss klagade på att hon inte ens kunde höra sin egen tv. Hallå, be nice to the ladies liksom!

2. Hans musiksmak suger monkey balls alltså. Vi borde bränna ihop ett par skivor med vettig musik och dumpa dem i hans brevlåda (helst tillsammans med någon fyrverkeripjäs eller liknande).

På måndag blir det ytterligare klagomål. Hoppas du blir kickad, moahahaha!