Mja, det kunde ju verkligen kännas lite bättre

Det är meningen att jag ska skriva en kandidatuppsats den här terminen. På grund av att jag inte har den blekaste aning om vad jag ska skriva om har jag inte känt mig helt motiverad, men i dag blev det om möjligt ännu sämre än någonsin. Jag hade ju hoppats och trott att lingvistikkursen skulle hållas av min kära japanska lärare från förra terminen, och även att han skulle handleda uppsatserna. Det kändes ju som en liten tröst i alla fall. Han är sjukt kunnig inom sitt område och att ha en japan som handledare är ju aldrig fel. Japaner kan man ju alltid lita på vad gäller sånt liksom :) Men nej, istället råkar jag ut för en man jag inte känner mig alltför tight med. Min grammatiklärare från 20-poängskursen. Jag gick på en halv grammatiklektion den terminen. Så just nu känns det bara tungt, tungt och ännu tyngre, och motivationen är väl sämre än någonsin just i dag. Men jag vet ju samtidigt att han måste få en ny chans, och att jag inte har något större val än att bita ihop och få allt gjort. Det känns ju bara så trist och jobbigt precis nu.