Elin och Kyoto

Ibland vänds allt bak och fram och upp och ner, allt på samma gång. Jag skrev det där japanskaprovet i måndags, och var mest bara arg på allt. Jag bara skyndade mig igenom det för att få det överstökat och var bara allmänt sur på att jag inte hade fått någon som helst chans att förbereda mig. Så här i efterhand känns det ju lite sjukt att jag inte lade ner mig så mycket jag kunde, men men...

I alla fall, i dag fick jag rangordningarna och japanskalärarnas nomineringar. Okej, jag fick verkligen inte ett bra resultat, men det gick förvånansvärt mycket bättre än jag hade förväntat mig. Jag hade förväntat mig en fet sistaplats på listan ungefär ^^ Så visar det sig istället att jag är rangordnad att åka till Ritsumeikan i Kyoto, mitt förstahandsalternativ. Det känns bara helt sjukt, och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka eller tro. Det känns som att jag fortfarande väntar på ett mail där det står typ "Hej, vi hade visst räknat lite fel".

Det här är dock inte de slutgiltiga nomineringarna, utan de kommer från internationella sekretariatet i början av december. Vad som står i vägen just nu är om tjommarna på internationella sekretariatet skulle finna mig högst olämplig, eller om det finns någon tjomme på någon annan fakultet som också har ansökt om att få studera på Ritsumeikan. Risken är väl pytteliten egentligen, men man vet aldrig. Och som allt vänds fram och tillbaka kan det säkert hända vad som helst också.

Jag personligen är heller inte helt hundra på om jag verkligen vill åka även om jag skulle bli slutgiltigt nominerad, men det är ett senare problem. Just nu känns allt bara så sjukt konstigt. Jag vet inte om jag ska vara glad eller bara otroligt chockad, eller kanske något annat :)