Spel, spel, spel

Längesen nu ju, men jag har haft så mycket på gång precis hela tiden och skyller med gott samvete på det.

Min älskade lilla lillebror, som faktiskt inte är så liten längre, är på besök ett tag. Det innebär automatiskt mer spelande, vilket är ganska bra för mig. Jag har på senare tid fått alldeles för svårt att få tummen ur på egen hand. En hel del Battlefield 2: Modern Combat blir det alltid med Martin, och även om jag i princip har gett upp det själv är det så sjukt kul att se Martin spela. Han är grymt duktig och det är så att jag blir stolt och rörd ända in i själen ^_^

Jag försöker även att ta mig igenom New Super Mario Bros för tillfället, när jag lyckas sno det från Quincy som behöver det som underhållning på jobbet på dagarna och kvällarna. Men han är så gott som igenom det snart så då blir det väl lite mer myntsamlande för min egen del.

Martin har fått oss att damma av Super Smash Bros Melee också. Varför har vi inte spelat det på något år egentligen? Vi måste vara efterblivna i våra små huvuden. Nej, dags för lite Nintendo-slakt av lillebror nu!