Jag är en gitarr-hjälte
Nu är jag i Ystad igen tillsammans med Quincy. Han lyckades få heltidsanställning på Poolia idag btw, med en lön som inte är helt fy skam. Det är bra med någon som får försörja mig lite ^^ Vi firade med att köpa Guitar Hero! Vi har pratat på att köpa det riktigt länge nu, och idag lyckades vi få tummen ur. Ett klagomål dock. Det är lite töntigt att man inte kan se ungefärlig svårighetsgrad på låtarna à la DDR eller något liknande. Ett i-landsproblem förvisso, men är man inte så sjukt duktig kan det vara trevligt att veta ungefär var låtarna ligger i förhållande till varandra. Så nu blir det hårdträning på gitarr ett tag framöver. Kom gärna hem till mig och spela :)
Jag har hunnit vara hos Sandra när jag var hemma i Värmland också, där även Kicki och Erika befann sig. Vi skulle grilla. Överraskning va, så här på sommaren? Vi började på en så här fin gasolgrill:
Vi insåg en kvart senare att maten inte fick så mycket färg, och när jag stack in handen i grillen var det ju inte så varmt längre. Slut på gasol. Typiskt, skithungriga som vi var. Men skam den som ger sig. Sandra drog ut i garaget där hon hade tre engångsgrillar på lager. Med andra ord slutade det hela ungefär så här istället:
Till slut fick vi ju vår mat i alla fall, även om den kanske fick lite väl mycket röksmak på grund av hunger och iver. Men mat blev det i alla fall ^_^ Vi fortsatte med ett parti Alfapet. Vem som vann? Moi!
Och sedan fortsatte vi med att spela Singstar ända tills vi somnade ungefär. Alltid lika underhållande, och det låter alltid precis lika hemskt. Det är ju inte alltid skönsång man vinner på, utan det gäller att göra allt för att få de där futtiga små poängen som skiljer vinnaren från förloraren. Erika och jag teamade och förlorade ganska fett mot Sandra och Kicki, men vi bytte lag senare så jag fick vinna en omgång tillsammans med Sandra. Jag slutade med andra ord som lite hes i halsen, men till slut en vinnare även jag. ^^




juni 29th, 2006 - 17:29
Meh, svårigheten på låtarna är ju rakt stigande jueh. =) D.v.s. I Love Rock’n Roll är lättast, och så blir de svårare och svårare (om man bortser från svårighetsgraden som går att ställa in förståss.) Underbart spel annars.
juni 30th, 2006 - 15:56
Jag tror att jag är alldeles för DDR-skadad bara, när man alltid får exakt svårighetsgrad framför sig. Men jag ska nog ta och vänja mig ^_^
juli 1st, 2006 - 10:46
Mjae alltså jag håller nog med Elin. Jag vill kunna se svårighetsgraden, BPM och annat smått och gott för att få en uppfattning av hur svåra låtarna är.