Jag är en gitarr-hjälte

Nu är jag i Ystad igen tillsammans med Quincy. Han lyckades få heltidsanställning på Poolia idag btw, med en lön som inte är helt fy skam. Det är bra med någon som får försörja mig lite ^^ Vi firade med att köpa Guitar Hero! Vi har pratat på att köpa det riktigt länge nu, och idag lyckades vi få tummen ur. Ett klagomål dock. Det är lite töntigt att man inte kan se ungefärlig svårighetsgrad på låtarna à la DDR eller något liknande. Ett i-landsproblem förvisso, men är man inte så sjukt duktig kan det vara trevligt att veta ungefär var låtarna ligger i förhållande till varandra. Så nu blir det hårdträning på gitarr ett tag framöver. Kom gärna hem till mig och spela :)

Jag har hunnit vara hos Sandra när jag var hemma i Värmland också, där även Kicki och Erika befann sig. Vi skulle grilla. Överraskning va, så här på sommaren? Vi började på en så här fin gasolgrill:

Vi insåg en kvart senare att maten inte fick så mycket färg, och när jag stack in handen i grillen var det ju inte så varmt längre. Slut på gasol. Typiskt, skithungriga som vi var. Men skam den som ger sig. Sandra drog ut i garaget där hon hade tre engångsgrillar på lager. Med andra ord slutade det hela ungefär så här istället:

Till slut fick vi ju vår mat i alla fall, även om den kanske fick lite väl mycket röksmak på grund av hunger och iver. Men mat blev det i alla fall ^_^ Vi fortsatte med ett parti Alfapet. Vem som vann? Moi!

Och sedan fortsatte vi med att spela Singstar ända tills vi somnade ungefär. Alltid lika underhållande, och det låter alltid precis lika hemskt. Det är ju inte alltid skönsång man vinner på, utan det gäller att göra allt för att få de där futtiga små poängen som skiljer vinnaren från förloraren. Erika och jag teamade och förlorade ganska fett mot Sandra och Kicki, men vi bytte lag senare så jag fick vinna en omgång tillsammans med Sandra. Jag slutade med andra ord som lite hes i halsen, men till slut en vinnare även jag. ^^

I need you Dr Kawashima!

Jahopp, då var jag hemma hos mamma och pappa i Värmland igen och har övergett Quincy som ska jobba kväll ända till på söndag. Vad jag flänger fram och tillbaka hela tiden känner jag. Men men, det är trevligt att träffa familjen och vännerna här uppe lite också :)

Jag saknar dock en sak, min älskade lilla vän Dr Kawashima och min dagliga dos av honom. Jag var dum nog att övertala Quincy att han säkert skulle ha mer nytta av det under veckan än jag. Vi köpte spelet (Dr Kawashima's Brain Training) någon dag innan vi drog iväg till Stockholm, och det steg ju verkligen långt över mina förväntningar. I vanliga fall har jag enorma problem med spel som inte har några mål, men utan min dagliga dos av Dr Kawashima känner jag mig liksom inte hel på något vis. Oh, så vackert uttryckt. Jag lyckades få 20 i brain age (vilket är det bästa man kan få) den andra dagen jag testade det förresten V^_^ Men ska jag erkänna så ligger jag på 26 eller något liknande just nu. Otroligt kul är det dessutom att man kan ha flera konton på samma kassett, så att man kan jämföra resultat och ens riktigt horribla teckningar. Alltid kul att trösta sig med att någon annan faktiskt gör ännu fulare bilder än man själv gör. Var det möjligt liksom? Bra för självförtroendet alltså, och man får sig garanterat ett gott skratt. En dos Dr Kawashima om dagen gör dig glad!

Quincys och min förlovningsannons hamnade i tidningen för inte så längesedan förresten, och det blev väl kanske inte precis som vi hade planerat det. De hade placerat annonsen lite luddigt så det gick att läsa det som att den både låg under förlovningar, men också under vigslar. Detta medförde att min mormors syster hade ringt min mormor tidigt på morgonen, när min mormor så sött låg och sov, och hade frågat varför hon inte hade berättat att hon hade varit på bröllop. Hon hade alltså fattat det som att vi hade gift oss, men det har vi ju inte riktigt ännu. Q och jag kom dock fram till att det var lite skit samma. Folk får väl tro vad de vill, och vi glädjer oss åt att det var vigslar det såg ut som annonsen låg under och inte dödsannonserna. Då hade vi kunnat börja snacka missförstånd.

Play! är över

Play! A Video Game Symphony gick äntligen av stapeln i onsdags och Quincy och jag var tillsammans med ungefär 1500 andra nördar på plats. Hur var det nu då? Var det värt nästan ett halvårs väntan? Tja, det var onekligen en upplevelse utöver det vanliga, men det fanns självklart saker som kunde varit bättre också. Powerplay gjorde en utomordentlig uppvärmning i foajén där de drog av låt efter låt och det var mycket uppskattat trots värmen och trängseln. Hela min barndom susade förbi när vi stod där och lyssnade och en bättre början på kvällen kunde det ju knappast ha varit.

Under själva Play!-konserten lyste Square Enix snålhet igenom eftersom alla spel förutom FFVIII, FFVII och Chrono Trigger/Chrono Cross hade spelsekvenser som man fick se under musikens gång. Trots att Liberi Fatali från FFVIII är en mäktig låt kan jag inte låta bli att tänka på hur sjukt mycket mäktigare den hade varit ackompanjerad av delar av spelets introsekvens. Bagateller kanske, det hela handlade ju i grund och botten bara om musik. Det var också svårt att veta om man skulle skämmas lite eller bara le lite smått när applåder gick igång under Sonic-musiken bara för att Sonic visade sig på skärmarna. Det var nog inte den publik som Kungliga Filharmonikerna är vana vid, men det verkade i alla fall som att de hade en trevlig stund och uppskattade alla applåder.

Höjdpunkten på kvällen får bli antingen Chrono Trigger/Chrono Cross-musiken, eller Zelda-stycket. Visst var slutnumret (som till och med framfördes två gånger) One Winged Angel mäktigt, men framförandet låg såpass nära originalet att det liksom aldrig blev något riktigt speciellt av det hela tyckte jag. Därför blir det Chrono Trigger/Chrono Cross tillsammans med Zelda som utan tvekan går ut som kvällens vinnare.

Summa summarum var det en kväll att komma ihåg ett bra tag framöver. En massa trevligt folk och riktigt skön stämning. Nobuo Uematsus leende kan man sedan leva länge på. En sötare man får man ju leta länge efter :) Nu är det bara att hoppas på att vi får se något liknande snart igen. Arnie Roth lät ganska övertygad om att det skulle bli så, och det tackar vi ju inte nej till.

No respect för WSVG

The World Series of Video Games kommer att arrangera en tävling där Miss WSVG ska utses. Jag vill tro att det enbart är ett mycket dåligt aprilskämt egentligen, men det är det självklart inte. En skönhetstävling där vinnaren inte ens behöver veta vad tv-spel är för något. Snyggt jobbat och jättebra, not. Läs mer om det här.

Om vi ska rycka upp oss något kan jag meddela att jag i dag fick reda på att jag satte VG på tentorna i grammatik, översättning och ordkunskap. Grammatiken var en liten överraskning, för det var en förvånansvärt svår tenta, men tydligen så gick det bra i alla fall, eller så råkade bara alla andra ha sjukt mycket mer problem än jag hade :)